... Just nu känner jag tvärtom... att jag förändras så mycket på sistone (och lär mig så mycket) att jag inte känner igen den jag är i nutid. Att, jag vet vem jag är men samtidigt inte. Det är inte nödvändigtvis något dåligt, det är bara läskigt... det är som när ett djur eller en bäbis ser sin egen spegelbild i spegeln för första gången och dom blir typ skrämda eller avskräckta, samtidigt känner dom igen sig och är nyfikna.
Jag tänker på citatet från "Forrest Gump" -filmen:
"Life is like a box of chocolates, you never know what you're gonna get"
... och så tänker jag att, man måste bli van vid förändringar och nya och okända grejer, för det är bara en del av livet.
No hay comentarios:
Publicar un comentario