Ibland är  det viktigt i livet att, när man känner sig liten som en myra, och grejer är jobbiga och man känner sig värdelös och omogen (Oja, allting samtidigt!) - då är det viktigt att kolla tillbaka kanske ett år i tiden och tänka: "Men hallå!! Jag är ju f*n inte alls värdelös!! Kolla hur mycket jag har åstadskommit och lärt mig på ett år!! Kolla hur mycket jag har mognat! F*n vad bra jag är!!"... och så tänker jag just nu =D

Mamma har fått mig att förstå, eller rättare sagt påmint mig om att leva här och nu. Ha tillit!! Jag måste lära mig det. Ta vara på de små njutningar i livet. Som i filmen Amelie =) <3

Typ:

• Jag älskar lugnet när man sitter på bryggan nere vid sjön (Är i min sommarstuga i Värmland nu).
• Jag älskar när det gyllene solljuset försiktigt bländar mina ögon och värmer mitt ansikte.
• Jag älskar att klunka i mig kall Coca-Cola (riktig Cola, inte Light!) och känna bubblorna i halsen.
• Jag älskar när jag inte kan låta bli att fisa i badkaret och känna hur bubblorna kittlas mot benet när dom åker upp till ytan (xD).
• Jag älskar när min mamma får mig att tänka till och rasonera (eller vem som helst för den delen!)
• Jag älskar att sjunga och dansa till bra musik (speciellt när jag är ensam hemma i underkläder och nyvaken och kan göra bort mig).

=D o.s.v, o.s.v... <3

Nu ska jag promenera med mamma. 

Tjo och hej, tack för mig!

Mirror of the past, present and future

Har du någonsin kollat tillbaka i tiden, i hur du brukade vara och verkligen inte trott att det var du? Att du liksom har förändrats så mycket att det känns som en annan person?

... Just nu känner jag tvärtom... att jag förändras så mycket på sistone (och lär mig så mycket) att jag inte känner igen den jag är i nutid. Att, jag vet vem jag är men samtidigt inte. Det är inte nödvändigtvis något dåligt, det är bara läskigt... det är som när ett djur eller en bäbis ser sin egen spegelbild i spegeln för första gången och dom blir typ skrämda eller avskräckta, samtidigt känner dom igen sig och är nyfikna.

Jag tänker på citatet från "Forrest Gump" -filmen:
"Life is like a box of chocolates, you never know what you're gonna get"
... och så tänker jag att, man måste bli van vid förändringar och nya och okända grejer,  för det är bara en del av livet.

Inledning

Mitt namn är Elsa.
Jag är 18 år, och något som folk kanske inte vet om mig är att jag älskar att skriva. Grejen är den att, jag skiver bara för mig själv. Jag bara får ur mig tankar och ordbajsar och egentligen har jag ingen aning om folk kommer att läsa bloggen eller inte. Som sagt är detta första gången jag "publicerar" nåt jag har skrivit, så jag bara testar nåt nytt. Jag kanske inte håller på så länge, jag kanske tröttnar, jag kanske ångrar mig och raderar inlägg. Men hursomhelst så gör jag det bara för min egen skull.

Jag är inte svensk, jag är spansk, så jag kanske inte kommer att skriva grammatiskt korrekt hela tiden. Jag kommer använda mig utav massa citat när jag skriver, för det mesta för att jag har det som vana när jag skriver i min dagbok. Man kan säga att jag är som en tvättsvamp, jag suger åt mig många citat jag hör varje vecka och jag applicerar det i min vardag. Jag lär mig utav dom, jag skriver ner dom för att komma ihåg dom och påminna mig själv om sånt som är viktigt för mig.